Kom på vilken himla jäkt det var hem från kontoret. Klockan var typ 17:45 när jag kom på att jag hade ett paket på Hässelby Strands Tips & Tobak. Googlar fram öppettiderna som förtäljer att det är öppet till 18:30! Släppte allt, och drog iväg. Sprang längs Fleminggatan upp till Fridhemsplan och väntade i 3-4 minuter på ett Hässelby Strand-tåg. Det säger sig självt att man inte hinner från östra Kungsholmen till yttersta västerort på 45 minuter kommunalt, jag kom fram typ 18:40 men såg att det var en neonskylt (ni vet en sån där som sitter på halvskabbiga pubar) som det stod ”Open” på. Det var inte alls stängt, så där stod jag pustandes som ett fån och hämtade ut paketet. Skönt, Michel måste ju få sin present till lördagens kalas :-)
Sitter och lyssnar på Blues och Petter på Spotify. Snacka om flashbacks från sent 90- och tidigt 2000-tal. ”S.Ö.D.E.R” är fortfarande Petters bästa någonsin (det kan alla invånare i Rom intyga när jag skrek den på Roms gator klockan 03:00 tillsammans med Sebbe och Carina) och ”Helt okej” tillhör garanterat de bästa alstren inom den svenska hiphop-scenen.
Kommer för övrigt ihåg när Blues och Ken slog igenom på allvar och hur de målade upp Hässelby som ghettornas ghetto. Där satt jag i betong-Vårby och trodde att det var värre i 165 än i söderförort. Idag kan jag skriva under vilket otroligt soft ställe Hässelby är i jämförelse med Norra Botkyrka (Fittja, Alby och Norsborg) och söderförort (Vårby, Vårberg och Skärholmen), även om man förstås försöker vara lojal sin uppväxt.
Kommer även ihåg när jag och min dåvarande blodsbroder Toni hade ett förbaskat skönt samtal på tennisbanan en kväll med klar stjärnhimmel. Vi skulle aldrig lämna Vårby och gjorde vi det så var det bara för att vi en dag skulle ha råd att köpa varsin villa på fashionabla Vårby Allé längs stranden. Det känns inte lika trovärdigt längre, vi har knappt någon kontakt idag och han har flyttat till Dalarna av alla ställen. Men vem vet, en dag kanske flyttlasset tar oss båda ”hem”.