Innan resan var fast bestämd på att springa ett 5K-lopp (dvs fem kilometer, motsvarar cirka 3,1 miles). Det är vansinnigt populärt i USA med framför allt halvmilalopp medan vi i Sverige istället har lopp på 10 kilometer som standard. Jag googlade och det fanns bara ett lopp som gick i Orlando under helgen jag var här, så jag anmälde mig till det.
Loppet hette ”Inaugural Florida Stroke Awareness 5K” och intäkterna går till att ge möjligheter för folk som drabbats av stroke att umgås med varandra. Hon som startat loppet (eller föreningen bakom det, de gör en massa annat också) hade förlorat sin man 2009 i en stroke och tyckte att det behövdes forum för att folk drabbade av stroke i familjen att kunna träffas.
Jag förstod att det var ett ganska litet lopp i och med att sidan sa att det var 74 st anmälda totalt, jämfört med de lopp man springer i Sverige med flera tusen deltagare. Och när jag vaknade på morgonen till ösregn deluxe förstod jag att alla inte skulle dyka upp. Men jag satte mig i bilen och åkte till ”Bill Fredrick Park” i Orlando och laddade upp med en 5 HR Energy (energidryck).
Var tidigt framme och det slutade regna, men 15 minuter innan start kom det igen och det öste som sagt ner. Många satt i sina bilar fram till att loppet startade, likaså jag. Men det var god stämning sen vid startlinjen, väldigt familjärt. Man märkte att många kände varandra mycket väl. Starten gick och jag tog snabbt rygg på en man klädd i en grön hulkentröja. Jag märkte att han hade ett tempo något för snabbt för mig men min taktik var att hålla så länge som möjligt för att skaka av mig bakomliggande deltagare. Jag släppte efter en mile (1,7 kilometer) och då såg jag inte längre trean heller och kunde göra mitt lopp. Det slutade också regna där någonstans vilket gjorde loppet mer behagligt.
Sprang in i mål och var sjukt nöjd. Det var en liten prisutdelning och jag vann ett presentkort på Starbucks (osäkert på hur mycket) och en keps. Pratade med vinnaren i grön hulkentröja som visade sig heta Jason Florimonte som var läkare till vardags och hade vänner i Bromma (som han också besökt nyligen). Väldigt trevlig!
Precis när jag skulle hoppa in i bilen så sa speakerrösten något i stil med ”vi har två internationella deltagare, en från Indien och Andreas från Sverige” och jag fick en massa glada tillrop.
En upplevelse!
